December 2014

Nya bevis för min position i tillvaron

26 Dec

Kommer du ihåg min blogg där jag berättade att jag finns avbildad på den berömda katedralen Sagrada Familia? Detta är ett oemotargumenterbart bevis på att människor långt före min fysiska existens upphöjt mig till den grad att de avbildade mig på en av världens mest berömda byggnader. Tänk på detta faktum en stund!
När jag för några dagar sedan kikade in i min familjs vardagsrum för att regelbundet scanna av nya spännade dofter från julstöket så upptäckte jag en oerhört spännande detalj. En detalj så revolutionerande att den enda slutsats som går att dra är att även detta är en bekräftelse. Upphöjd och upphängd i vår egen julgran av plast.
Du kan kalla mig många saker: Pira, voffanemej, gullvovven, pluttan, snuttan, ätteoööööööööt, gumman, voffe och t.om hund. Men mitt rätta namn är Sankt Spira.

 

Min alldeles egna Jultallrik

26 Dec

Långhusse brukar göra i ordning en egen Julbuffé till mig. Det är kärlek på riktigt tycker jag. Han brukar stå i tre till fyra dagar och laga mat till dess att min nos värker. Nosen gör gott-ont. Men trots detta är det bästa jag vet att stå på tröskeln till vardagsrummet och köket (det är samma tröskel) och lukta. Lukta, lukta och lukta in alla underbara dofter och fantisera om vad som skulle komma på min egen, alldeles egna Jultallrik. I år griljerade  han skinka med Jonnys grova senap, stekte köttbullar med ingefära (en tredjedel nöt och resten blandfärs), kycklingben med Mango chutney (original), kokade och griljerade revbensspjäll med honung och soja, Taccopaj med ett täcke av majonäs, creme fraiche och lagrad ost, Västerbottens ostpaj, grönkål, champinjonsås, kokade ägg som han dekorerade med majonäs eller kaviar, kokade köttkorv och potatis (tror det var sparrispotatis), kokade andra saker som jag tror kallas för brysselkål (vilket är lite besynnerligt att sätta i sig tillsammans med ett Julbord). Dessutom öppnade han burkar med sill, packade upp gravad fjordlax från Norge, senap och andra saker som jag för allt i världen inte skulle vilja ha på min Jultallrik.

När den stora dagen kom och jag äntligen fick min efterlängtade Jultallrik så fanns där en ljuvig överraskning. Jag såg att min familj stod och studerade mig och vadslog om vad jag skulle börja med. Självklart åkte, korvarna, köttbullen, fettslamsrorna från skinkan (jag vet att han har mer i kylskåpet) och de delikata rökta kalkonskivorna ner snabbare än de hann att spekulera. Men överraskningen, mitt älskade märgben ville jag spara och snaska på i lugn och ro. Men det är svårt att gömma märgben när de envisas med att ha så hårda golv i huset. Det går ju för skutton inte att gräva ner ben någon stanns. Jag vet att de dessutom springer runt och bevakar mig som om de vore anlitade av NSA. Vad tror de om mig? Självklart vill jag gömma min dyrbara skatt så att ingen annan tar den i från mig.
Jag kan sammanfatta upplevelsen av min alldeles egna Jultallrik. Schnauzkigt!