Juni 2014

Tryggare kan ingen vara….

19 Jun

Jag snappade upp från dagens DN (jag erkänner att jag inte kan läsa själv men jag har mycket bra hörsel) att det blev upprörda känslor vid en skolavslutning när en pastor välsignade skolbarnen. Pastorn bad vist barnen hålla för öronen innan han delade ut välsignelsen om det var någon som tyckte det var läskigt. Trots att skolbarnen blev varnade var det ändå några vuxna som uppenbarligen tyckte detta var olämpligt och läskigt. Hur man nu kan resonera det går över mitt Schnautzerförstånd. Men tydligen ska det ska bli tillåtet att välsigna skolbarn i fortsättningen. När jag vill bli välsignad och känna mig trygg så kryper jag bara in mellan min underbara MammaMattes ben en kort stund. Detta kanske kan vara ett mer politiskt korrekt alternativ om personalen i skolan tycker att det är otäckt om en pastor vill dela med sig av trygghet till barnen.
Sjung med (Musik psalm Tryggare kan ingen vara än…)

Tryggare kan ingen vara med mitt huvud mellan knäna
på min Mamma Mamma Matte
på min Mamma Mamma Matte

 

Midsommarbuffé i all ära men inget slår ett märgben

20 Jun

Midsommar är en överskattad högtid. Långhusse lägger ner många timmar på att laga mat. Tacopaj och Västerbottenspaj med inspiration av Jamie Oliver. Men Vem vill ha sill, färskpotatis och jordgubbar när det finns blodiga märgben. Här ska du få ett matlagningstips som är enkelt och uppskattat av oss hundar. Köp en påse märgben, ta fram ett stort ben med mycket blod och kött på, tina 30 min och servera på balkongen. Midsommarafton blir då en garanterad succé på mindre än en minuts förberedelsetid. Så du hinner ligga och ta ett ännu längre slapparpass än vanligt.

 

Irriterande instinkter och ett överkast i badkaret

20 Jun

Som jag berättat tidigare har jag idag serverats en läcker buffé i form av ett märgben, och att jag glatt avnjutit detta på balkongen. Men…..det var inte hela sanningen. Varje vettig hund (och människa också för den delen) begriper att en sådan dyrgrip måste bevakas och försvaras till varje pris. Strandsatt som jag var på balkongen fick jag nästan panik, för det fanns ingen stans att gräva ner, eller effektivt gömda min dyrgrip. Jag flög omkring som ett torrt skinn och till slut bar MammaMatte in mig. Det var då det hände. Instinkterna tog över förståndet. Inte nog med att jag hoppade upp i en säng för att gömma mitt kära ben, jag råkade dessutom välja gästsängen som är bäddad med ett överkast virkat av MammaMattes farmor. Ett kärt arvegods som fick blodfläckar av mitt ben! Jag åkte bryskt ner på golvet (du får INTE vara i sängen. FY DIG) och överkastet hamnade i badkaret. Så där är vi just nu; lite kylig stämning mellan mig och MammaMatte.

 

Bajse är tillbaka!

25 Jun

Jag längtar så mycket efter mina hussar! Nu har de åkt iväg igen, och det är ingen som leker med mig. Så en bra hund reder sig själv. I eftermiddags gjorde jag verkligen ett tappert försök. När MammaMatte var upptagen så strök jag ner i Lill-hussens rum och snokade en stund. Det brukar vara ett paradis för en understimulerad hund. Den som söker finner, heter det. Jag hittade BAJSE. Min älskade bajse. Tänk att det faktiskt finns gossedjur som heter så! Det måste betyda att det finns hopp om mänskligheten iallafall. Jag placerade BAJSE på hallgolvet och hoppades att någon skulle ta min invit, men icke. Så nu ligger jag här och har tråkigt igen. Är det nån som vet när de kommer hem igen. Är det NÅGON som vet?

 

Vingligt värre…

26 Jun

Långhusse säger att han laddar för hängmattan nu. Förstår inte riktigt. Hur är det något att se fram emot? Varje gång jag försöker hoppa upp i hängmattan snurrar den bara runt, och när jag lägger mig ner så vinglar det fasligt. Jag vill ha fast mark under tassarna! Om Långhusse lägger sig i en hängmatta har jag redan klurat ut hur man får upp honom: det är bara att krypa under den och ta ett bett. Kan säkert se intressant ut.

 

Matskålsrally

27 Jun

Det är svårt att avnjuta en Italiensk pastarätt när matskålen verkar leva sitt egna liv. Min matskål beter sig som en skridskoprinsessa på det bruna hallgolvet. När jag puffar och buffar för att komma åt de godaste bitarna i min matskål så sticker skålen iväg som en råtta. Vilket gör mig ännu mer på hugget eftersom jag är en framavlad gårdshund och fullständigt specialiserad på råttor. Men vist, jag VET att det inte är en råtta. Instinkt säger jag bara, instinkt och ohejdad avel i högsta klass. Pastan? Jo, den försvann snabbare än en biltjuv.

 

Det bästa sätter man på bordet

29 Jun

Det är så vackert att jag får ont i nosen. All natur med spännande ljud av löv som lägger en matta av viskningar och ohörbart mummel. All växtlighet som gömmer små läckra möss och råttor. Alla utmanande dofter av får, kossor, rävar och råttor. Bland det bästa jag vet är att sitta och lukta tills jag får ont i nosen. Gotteont, i nosen!