December 2017

Vad dag har sin gottis

1 december 

I samma veva som Lång-husse monterade min stjärnhimmel började det lukta hund-gottis vid min plats; svaga dofter av leversnittar, korv och andra läckerbitar.  Idag visade sig dofterna komma från ett platt paket fyllt med gottis.  Paketet är en s.k. julkalender med 24 små luckor som det är svårt för Schnauzrar (som  har klor istället för fingrar) att öppna. Mamma-matte, som gillar ordning och reda, (överskattat enligt mig) säger att ”var sak har sin plats”, men jag säger som min julkalender ”var gottis har sin plats”. Perfekt.

Sniffa strumpor

10 december 

Ung-hussen har en viss talang för att droppa sina saker här och där. En bok kan tex glömmas i här och ett urdrucket glas kan hamna i där. För att inte tala om alla strumpor som hamnar i det så kallade ”överallt” (mamma-mattes sura röst). I går kväll blev Lång-husse så förgrymmad på ett par strumpor att han sparkade ner dem i trappen. Men, vilken nytta gör begagnade strumpor i trappen? Fattar inte riktigt hur min kära Lång-husse tänkte där. Jag tassade raskt ned och bar upp strumporna till min plats. Där gör de nytta! Jag kan lite förstulet sniffa på dem och drömma om kommande promenader.

Den rätta knycken

11 december

Ni som kan era Astrid Lindgren berättelser vet att farbror Melker på Saltkråkan pratar om att ”ha den rätta knycken”. Med den rätta knycken får han igång sin utombordare. Jag har under årens lopp förfinat min egen knyck så till den mild grad att jag lyckades rycka av mitt läder koppel igår.  Jag uppfattade det som att jag var mer imponerade av detta än Ung-hussen, som fann i andra änden av kopplet.

Får jag äta fornlämningar?

11 december

I går kom Mamma-matte och Lång-husse hem med ett enormt paket. Jag utgår helt fräckt ifrån att det är till mig. Du kanske undrar varför? För paketet luktar grisöra, och mig veterligen är det bara jag i min flock som har ett stort intresse för grisöron. Att paketet luktar grisöra är ställt utom all nostvivel. Men storleken på paketet gör mig mycket fundersam över hur stort grisörat är! Är det från en utdöd dinosauriegris blir jag mycket besviken. För jag tror inte man får äta fornlämningar eller? Om du som läser min blogg har kunskaper om detta – tveka inte att kontakta mig via bloggen. Om det inte är ett lagbrott är jag beredd att kasta mig över paketet vilken minut som helst.

Hel Anka

13 december

Mamma-mattes smeknamn som Barn-matte var Ankan. Ibland kallar vi henne fortfarande så. Jag så glad att matbutiken nu meddelar att vår Anka är oskadad. Nog för att jag nafsar på henne ibland, men hel ska hon vara!