Månad: december 2017

Hel Anka

Mamma-mattes smeknamn som Barn-matte var Ankan. Ibland kallar vi henne fortfarande så. Jag så glad att matbutiken nu meddelar att vår Anka är oskadad. Nog för att jag nafsar på henne ibland, men hel ska hon vara!  

Läs mer

Får jag äta fornlämningar?

I går kom Mamma-matte och Lång-husse hem med ett enormt paket. Jag utgår helt fräckt ifrån att det är till mig. Du kanske undrar varför? För paketet luktar grisöra, och mig veterligen är det bara jag i min flock som har ett stort intresse för grisöron. Att paketet luktar grisöra är ställt utom all nostvivel. […]

Läs mer

Den rätta knycken

Ni som kan era Astrid Lindgren berättelser vet att farbror Melker på Saltkråkan pratar om att ”ha den rätta knycken”. Med den rätta knycken får han igång sin utombordare. Jag har under årens lopp förfinat min egen knyck så till den mild grad att jag lyckades rycka av mitt läder koppel igår.  Jag uppfattade det […]

Läs mer

Sniffa strumpor

Ung-hussen har en viss talang för att droppa sina saker här och där. En bok kan tex glömmas i här och ett urdrucket glas kan hamna i där. För att inte tala om alla strumpor som hamnar i det så kallade ”överallt” (mamma-mattes sura röst). I går kväll blev Lång-husse så förgrymmad på ett par […]

Läs mer

Var dag har sin gottis

I samma veva som Lång-husse monterade min stjärnhimmel började det lukta hund-gottis vid min plats; svaga dofter av leversnittar, korv och andra läckerbitar.  Idag visade sig dofterna komma från ett platt paket fyllt med gottis.  Paketet är en s.k. julkalender med 24 små luckor som det är svårt för Schnauzrar (som  har klor istället för […]

Läs mer